God Kväll! 

Jag har funderat en hel del på hur de skulle varit om jag bott kvar i Kiruna idag. Jag flyttade därifrån med min mamma och min bror när jag var drygt 9 år. De var pga att min bror skulle börja hockeygymnasie i Stockholm elr rättare sagt i Jakobsberg. Man tänke väll inte så mkt i den åldern på att flytta så långt, elr ja visst var jag ledsen över att lämna mina kompisar, släkt  osv.
Men jag har funderat på om jag hade vart lika nära mina dåvarande vänner idag som när vi var små, vi har knappt ingen kontakt idag dock. Jätte tråkigt men de blir väll så när man blir äldre och bor så pass långt ifrån varandra. Jag är iaf glad att jag har kontakt lite då och då med min barndomsvän, Nadja! En tjej jag aldrig vill förlora på något sätt, vi har känt varandra så länge jag kan minnas.

Undra om jag skulle ha bättre kontakt med min pappa än vad jag har idag ? Jag var faktist lite av pappas flicka när jag var liten, var med honom på hans innebandyträningar. Dock sprang jag runt och lekte överallt annanstans än att kolla på när han spelade. Men jag var med han överallt osv. Idag har vi knappt ingen kontakt alls, kanske någon gång per år. Vissa skulle säga att de är bättre än ingenting. Men jag säger inte så då jag saknar min pappa den pappa han var innan för några år sen. Nu har han en ny familj med barn och fru men för de vill jag ändå inte bli bortglömd, jag är ju ändå hans dotter sen 24 år tillbaks. De är något som tynger mig var dag, men inget jag kan med att prata med honom om då han inte verkar känna desamma elr något när vi väll har pratat med varandra i telefon.

Min släkt har jag skaplig kontakt med, synd att man bara inte kan träffas oftare. Om ni bara visste hur ofta jag skulle vilja åka upp och hälsa på er. Men inte lätt när man inte har ekonomi till de och att man bor så förbaskat långt bort. De är ju trots allt 130 mil till Kiruna. Men jag måste ta mig i kragen och ta mig råd att hälsa på min kusin och hennes familj i Gävle. De är ju liksom inte så långt upp dit om man säger så. Och de är bra många år sen jag träffade henne och alla över lag egentligen.

Jag är iaf glad att jag och mamma och hennes sambo har den kontakten vi har idag, de finns några tuffa år bakom oss när jag bodde hemma. Tonåring och trotsig har jag också varit även att många inte kan tro de om mig. haha! Jag är glad över de starka bandet jag har till dom, jag skulle aldrig kunna tänka mig ett liv utan min mamma och hennes sambo.

Även att en del av mig längtar något så fruktansvärt mkt upp till norrland och Kiruna så skulle jag inte kunna flytta upp dit igen, de finns för mkt här nere som fyller ut mina behov än vad de finns där uppe. Men vem vet vad som kan hända i framtiden, ingen som kan spå den direkt!

Ha en forts bra kväll, puss och kram!